Vad ska man tro?

Kritisk granskning av astrologin och horoskopet

Trots att få människor är särskilt insatta i astrologin finns det knappast någon som inte har en bestämd åsikt om den.

Ställ och tolka ditt horoskop

Stefan Stenudds bok med allt om astrologi och hur du tolkar ditt horoskop — ny upplaga 2021. 380 sidor.
Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.

Antingen är man helt för astrologin och övertygad om att horoskopet kan berätta det mesta om vad människan är och blir — eller är man helt emot och kallar alltihop för skrock. Varken den ena eller andra attityden är särskilt fruktbar.

Vad astrologin framför allt behöver är kritisk granskning, prövning och kartläggning, så att vi i framtiden ska veta mer och veta säkrare, både om dess tillförlitlighet och hur den ska tolkas. Till detta är ingendera åsiktsgruppen alltför behjälplig: för-gruppen tenderar att vara alltför okritisk mot ämnet och ovetenskaplig i sina metoder, emot-gruppen tycker inte att ämnet alls förtjänar något seriöst närmande. På det viset är det risk att astrologin förblir i det obekräftades domäner.

Det finns faktiskt en fördel med att astrologin svävar så pass i det ovissa som den gör. Vår värld är inte alltid den allra vänligaste. Kunskap och vetande används inte uteslutande i det godas tjänst.

De flesta överheter skulle med förtjusning anta ett system som redan vid deras födsel avslöjade medborgarnas fel och förtjänster, såsom horoskopet antas göra. Perspektivet är minst sagt skrämmande. Om astrologin vore en absolut vetenskap skulle människor vara dömda så fort deras födelsetid blev känd. Direkt från förlossningssalen till fängelset, eller för den delen till tronen.

Å andra sidan är det naturligtvis absurt att vilja hejda astrologins klargörande, av rädsla för att den skulle missbrukas. Okunnighet kan inte rädda oss från våra samhällens dumhet. Man vågar i alla fall hoppas att vår kultur ska utvecklas i jämna steg med vårt vetande, så att vi inte bränner oss alltför illa på resurser som vi inte är mogna för.

Det kunde vara lämpligt att kasta ett öga på de argument som brukar föras fram för och mot astrologin. En sådan inventering är inte heller någon lätt uppgift, just därför att ämnet är så inflammerat, och en förnuftsmässig behandling av det så pass sällsynt. Nedan vill jag ändå försöka ge ett litet axplock.

Argument mot astrologin

Argument mot idén att det skulle råda något samband mellan stjärnhimlen och människors liv är långt ifrån så talrika som argument för den. Mestadels avfärdas ämnet bara med ett beskt ord om dess orimlighet, utan att orimligheten närmare specificeras eller motiveras.

Det vanligaste argumentet är ett bryskt: "Det är ju omöjligt!" Med det menas att vår vetenskapliga världsbild helt enkelt inte har något utrymme för astrologiska samband. De skulle trotsa själva naturlagarna, så gott vi känner dem, och därför kan det inte ligga något i astrologin. Argumentet förutsätter förstås att vi vet vad som finns och vad som inte kan finnas, men är det något som vetenskapshistorien har lärt oss så är det att aldrig vara så säkra på det.

Om avvikelser från etablerade vetenskapliga fakta vore omöjliga, skulle vi alltjämt tro att jorden är platt och att hela universum cirklar runt den. Att astrologin bryter mot våra vetenskapliga paradigm gör den inte omöjlig, däremot förstås osannolik.

Man kan också hänvisa till att det har bevisats i vetenskapliga undersökningar att astrologin inte stämmer, men de få undersökningar som gjorts — med undantag för Gauquelins, som jag återkommer till — har nästan enbart prövat sådana enkla påståenden som att människor födda i vissa soltecken i högre grad än andra skulle ansluta sig till vissa yrkeskategorier — att t. ex. militärer oftare är Vädurar än andra soltecken, och så vidare. Inte ens den mest fanatiska astrolog vill skriva under på ett så enkelt synsätt. Solen har dessutom inte särdeles mycket att göra med yrkeslivet — det vore betydligt rimligare att titta på sjätte huset i så fall. Mig veterligen har inte några noggrannare statistiska undersökningar av den sorten gjorts, återigen Gauquelin undantagen.

I brist på dessa vetenskapliga belägg, brukar argument mot astrologin hänvisa till det allom prisade sunda förnuftet. Man säger till exempel att om födelsetidpunkten hade sådan betydelse, skulle människor födda samtidigt leva ytterst snarlika liv, och det gör de väl inte! Egentligt grundar sig det resonemanget på något lika oprövat: lever människor som är födda samtidigt likartade liv? Vi vet inte.

Man måste också minnas att så många inte kan komma i fråga, eftersom identiska horoskop kräver att man föds på samma plats och tidpunkt, och astrologen ger en skillnad på bara några minuter den allra största betydelse. Tvillingfödslar kommer präktigt nära, även om det brukar skilja tio minuter eller mer mellan tvillingars födslar. Och nog vågar jag påstå att tvillingar ofta lever mycket snarlika liv — särskilt enäggstvillingar, naturligtvis. Om det sedan beror på horoskop eller miljöfaktorer, låter vi vara osagt. Här finns i alla fall ännu inte ett hållbart argument mot astrologin.

Man bör komma ihåg att det inte är en motsägelse att konstatera både att horoskopet skulle vara sant, och att sådant som arv och miljö formar människans karaktär och framtid. Horoskopet ger en bild av hur människans liv kommer att se ut — inte varför. Horoskopet skildrar människans karaktärsdrag, det är inte i sig upphovet till dem. Man måste komma ihåg den skillnaden. Sålunda är det fullt möjligt — om astrologin stämmer — att arv och miljö formar människan, dock åt det håll som horoskopet visar. Att peka på dessa faktorer som argument mot astrologin, vilket många vill göra, har därför inget fog.

Ytterligare en märkvärdig metod att avfärda astrologin är genom att påvisa hur lättlurade människor är. Flera gånger har ungefär samma test gjorts: att skicka ut ett och samma, slumpvis hopsatta horoskop till en stor grupp människor, av vilka sedan en övervägande del tycker att det stämmer som ögat på dem. Det berättar förstås en hel del om hur godvilligt vi människor låter oss manipuleras, men säger ingenting om astrologins verklighetsförankring.

Lika lite säger resultaten av gissningar på människors stjärntecken, som astrologer då och då ställer upp på. Vad som där möjligen kunde bevisa sig — och det finns många, inte bara astrologer, som är utmärkt skickliga på detta — är människors klarsynthet, möjligen rentav klärvoajans. Astrologin i sig har det mindre med att göra.

Annars är det vanligt att fälla astrologin på den grunden att den inte övertygande lyckats bevisa sig. Det är väl en lite bakvänd argumentation, men med tanke på alla årtusenden som astrologin praktiserats känns den förvisso motiverad. Ändock, hur många har verkligen givit astrologin chansen och fått sitt eget horoskop upprättat och tolkat enligt alla konstens regler? Ytterst få. De flesta grundar sin uppfattning på tidningarnas förfuskade horoskopspalter eller på färgglada presentböcker som berättar hur Vädurar, Oxar och de andra är beskaffade och vilka de inte borde gifta sig med — källor som förkastas också av astrologer.

Det är även vanskligt att döma astrologin efter hur väl horoskopet passar på en själv, då verklig självkännedom är ganska få förunnad.

Men naturligtvis döljer sig här en astrologins svaghet. Vore horoskopen mer övertygande, så tillvida att deras tolkning vore homogen hos flertalet astrologer, och utsagorna med ledning från dem mer konkreta än vad som brukar vara fallet — då vore astrologin för länge sedan prövad med all rättvisa.

Argument för astrologin

Argumenten för ett samband mellan stjärnhimlens rörelser och människors liv är till det absolut högsta antalet de enskilda astrologernas egna erfarenheter, och därför ytterst svårgranskade. Envar som ägnat sig åt horoskops upprättande och tolkande brukar kraftfullt hävda att han eller hon fått astrologins riktighet hundrafalt bevisad för sig. Men de är i och med sin praktik redan från början anhängare av astrologin, och det krävs inte mycket för att övertyga en redan troende. Innan deras resultat har sammanställts och granskats utifrån koncisa mallar, kommer vi inte långt med deras argument.

Kanske vågar man ändå peka på att det måste ligga något i astrologin då den under så många tusen år haft så många övertygade tillämpare — och ännu har det, i vår tid av naturvetenskaplig krasshet. Ett sådant resonemang för dock ingenstans. Mängden anhängare spelar ingen roll, så länge vi inte kan fastställa den säkra orsaken till deras övertygelse. Det är ingen sällsynthet i vår historia att även den stora folkmajoriteten haft grundligt fel.

Dock är det säkerligen de många astrologernas övertygande arbete, som gjort att läran inte för länge sedan förkastats av hela vår kultur, och att frågan om dess trovärdighet av många betraktas som obesvarad.

Argument för astrologin kan se olika ut beroende på hur man vill definiera orsakerna bakom sambanden mellan stjärnor och människor, som jag återkommer till längre fram.

Vanligast är att man talar om ett direkt kraftutövande från himlakropparna, något i stil med gravitation eller ett slags strålning. Tanken är inte så svindlande som många vill göra gällande. Att både sol och måne på det kraftfullaste sätt påverkar naturen är välkänt. Varför skulle inte andra planeter spela en roll, om än betydligt mindre? Man slås då genast av att astrologin graderar planeternas inflytande nästan såsom en fysiker skulle göra: solen är viktigast och har det ojämförligt starkaste inflytandet. Därefter månen. Långt svagare sägs Venus, Mars och Jupiters inflytande vara, och än väsentligt svagare Saturnus och de övrigas. Få astrologer skulle skänka till exempel Merkurius någon större betydelse. Denna särskiljning stämmer inte illa med hur en astronom skulle resonera, utifrån himlakropparnas storlek och avstånd till jorden.

Ändå vill jag inte slå hårt för ett sådant resonemang. Det är gud bevars naturvetenskapligt så det förslår, men likaså alltför trångsynt. Himlakropparna utövar förvisso ett inflytande i såväl det stora som det subtila, även deras vinkelförhållanden (aspekter). Men vill man förklara horoskopet uteslutande från detta synsätt hamnar man snabbt i väldiga irrgångar. Fenomen som exempelvis jordaxelns rotation blir då onödigt komplicerade att förklara.

Ett näraliggande resonemang är en psykologiserande förklaring som stämmer bra med solen. Solens lopp över zodiaken är också ett lopp över årstiderna. Man kan gott tänka sig att någon som varje år firar sin födelsedag under den spirande vårens tid, då solen befinner sig i Vädurens stjärntecken, skulle kunna visa all den iver och vaknande kamplust som Väduren symboliserar. Eller att den som fötts i vinterns sista månad borde identifiera sig med Fiskarnas längtande, rastlösa anda. Det ställer sig inte särskilt svårt att applicera det tänkandet på samtliga zodiakens stjärntecken. Högsommarens styrka och prakt leder lätt till Lejontemperament, vinterns kyligaste tid till Vattumannens djupsinne och tungmod, höstdagjämningen till Vågens behärskning, och så vidare.

Men försöker man sträcka det vidare till horoskopets övriga planeter och faktorer, får man det svårt. Den psykologiska sidan är dock markant inom alla metafysiska doktriner. Varje astrolog är medveten om den självuppfyllande profetians princip, och tar det därför varligt när han tolkar horoskop åt folk.

Efter alla dessa vagheter är det dags att tala om den franske psykologen Michel Gauquelin, och hans arbete under 60- och 70-talet. Han hade tillgång till ett mycket stort antal horoskop och en datamaskin, och letade på så sätt fram statistiska abnormiteter, det vill säga procentfördelningar som inte skulle dyka upp om slumpen vore det enda sambandet mellan stjärnhimlen och människors liv.

De mest näraliggande teserna, som att människor med solen i vissa stjärntecken skulle hamna i vissa yrken, fann han inget som helst statistiskt bevis för. Men han gick vidare och fann vissa statistiska belägg för astrologin, till exempel att militärer, vetenskapsmän och idrottsmän i högre grad än flertalet och i betydligt högre grad än konstnärer, har planeten Mars i stigande eller zenit i sina horoskop (runt första och tionde huset). Han fann även att Saturnus, Jupiter och månen placerade sig signifikativt i olika yrkesgrupper.

Vad han fått belägg för stämmer i hög grad med traditionell astrologisk teori.

Gauquelin är ännu den så gott som ende forskaren som nått klara resultat som talar för astrologins trovärdighet, samtidigt som han kanske också är den ende forskaren som behandlat ämnet så pass seriöst och utförligt. Hans remarkabla statistik rör sig dock bara med de nämnda planeterna och horoskopets väderstreck (ett förenklat hussystem). Zodiaken negligerar han fullständigt.

Det är i och för sig rimligt att han når konkreta resultat med hjälp av husen, som enligt astrologin ska visa på var, i vilka miljöer och praktiska situationer de olika anlagen kommer till uttryck. Övrig astrologi rör sig oftare kring de statistiskt mer svåråtkomliga sidorna av personligheten.

Inte heller har Gauquelin någonstans nått riktigt imponerande klara siffror. Av alla hans militärers horoskop var det 20% som hade Mars i stigande eller zenit. En ren slumpfördelning skulle placera 17% där. Antalet konstnärer med Mars på samma ställe var endast 14%. En skillnad på 3 procentenheter åt båda håll, alltså. Det är inte mycket. Riktigt spännande skulle det bli om han hittade en astrologisk omständighet som närmade sig 100% eller i alla fall skilde sig avsevärt från vad slumpen skulle ge.

De små sifferskillnaderna finns i alla fall kvar, även när försöken upprepas med andra horoskopsamlingar, och de anses tillräckliga för att inte kunna uppstå av en slump. Därför ställde Gauquelins resultat till med sådan kalabalik bland naturvetenskapen banerförare, att en amerikansk organisation till och med tog sig för att förfalska undersökningen för att kunna avfärda den.

Vad som skulle behövas för att nå mer signifikanta siffror vore mer preciserade astrologiska teser, i det närmaste villkorslösa påståenden utifrån horoskopet, som enligt astrologin ska gälla för nästan samtliga personer vilkas horoskop uppfyller de strikt bestämda kraven. Teser av typen: "personer med den planeten i det stjärntecknet och det huset är så och så".

Mig veterligt har Gauquelin inte gjort några sådana försök, eller har han inte hittat resultat som ger så pass statistiskt klara utslag. Inte heller verkar han ha tittat närmare på de grupper av horoskop som inte följer tendensen — militärer som inte har Mars i stigande eller zenit, och konstnärer som har Mars där. All denna vaghet gör att hans resultat inte har mycket större betydelse än att de är en nagel i ögat för astrologins belackare.

NÄSTA

Andra böcker av mig

Homo rudis och världens uppkomst

Skapelsemyternas innehåll och mönster, samt hur de har tolkats genom århundradena, av Stefan Stenudd. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.

Tao te ching, av Lao Tzu — översatt och kommenterad av Stefan Stenudd.

Tao te ching, taoismens källa

Den kinesiska klassikern om stillsamhetens livsvisdom enligt Lao Tzu, i svensk tolkning med utförliga förklaringar av Stefan Stenudd. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.

Meny

Allt om ditt stjärntecken och vad det säger om dig enligt astrologin:

Väduren

Oxen

Tvillingarna

Kräftan

Lejonet

Jungfrun

Vågen

Skorpionen

Skytten

Stenbocken

Vattumannen

Fiskarna

Stjärnteckentest

Vilket stjärntecken är du mest lik?

Stjärntecken för alla datum

Räkna ut ditt astrologiska stjärntecken exakt.

Allt om horoskop och astrologi

Hela boken Ställ och tolka ditt horoskop online.

Förord

Astrologins beståndsdelar

Solen i horoskopet — ditt stjärntecken

Horoskopets kombinationer

Planeterna i zodiaken

Ascendenten (AC) och husen i zodiaken

AC i Väduren

AC i Oxen

AC i Tvillingarna

AC i Kräftan

AC i Lejonet

AC i Jungfrun

AC i Vågen

AC i Skorpionen

AC i Skytten

AC i Stenbocken

AC i Vattumannen

AC i Fiskarna

Planeterna i husen

Aspekterna i horoskopet

Tolkning av horoskopet

Några tolkningstekniker

Partnerhoroskop

Gör det själv

Efterord

Horoskop för nya millenniet

Astrologiska förutsägelser för hela 2000-talet, samt utförliga beskrivningar av hur astrologisk tolkning av Sveriges och hela världens horoskop går till.