Väduren (Aries), av Leopoldus 1489.

Väduren

I varje eldtecken blir solen stark och klart märkbar. Det är dock inte så uppenbart som man kunde tro. Vädurar har en djupare botten. Den iver, stolthet och kamplust som i Väduren borde vara tydlig, har sällan en så uppenbar form. Man måste komma ihåg att Vädurens motto är "jag är", vilket pekar mot dess främsta kännetecken: stoltheten.
     Solen i Väduren borgar för en stor självkänsla och stolthet, men det krävs till exempel en Mars för att lyfta fram tävlaren och den hetsiga. Stoltheten är en realitet och ett krav som inte får kränkas, men den gäller det inre och personliga som sällan berörs i umgänget, varför det kan vara kinkigt att fullt se dess styrka och betydelse. Väduren kan till och med uppträda med extra ödmjukhet, i avsikt att skydda sin stolthet, men kränks denna på allvar är det lätt att se hur viktig stoltheten ändå är. Då vaknar den ilska man brukar koppla till Vädurens tecken.


Väduren, från en stjärnkarta av Albrecht Dürer.

Kardinal dekad, 21 – 31 mars

Eftersom Väduren är ett kardinalt tecken, blir solen här som mest Vädurlik, det vill säga exceptionellt stolt. Personer födda med solen i Väduren kan visa en hel del av den iver och aktivitetslust som hör Väduren till, men framför allt den stora stolthet som inte tål att ruckas det allra minsta. Det är farligt att såra dem eller ens vara dem till olag. De har en förtjusning, en brådska inför livet som lämnar andra matta. Aldrig verkar de få nog, aldrig slå sig till ro. Man har en känsla av att de vill förbränna sig i rekordfart. De älskar att trotsa hinder och söka utmaningar, som om de föddes springande. Huvudet bärs högt och blicken är skarp. De är handlingsmänniskor mer än något annat och verkar ha som mål i livet att hinna med så mycket som möjligt, att få utlopp för sin energi och vinna erkännande för det.
     Förhållandet till fadern är långt ifrån konfliktfritt. Båda är stolta och krävande, och hamnar ofta på kollisionskurs med varandra – det är sällan fråga om annat än en händelserik och intensiv relation, om inte solen är placerad i åttonde till tolfte huset.

Fast dekad, 1 – 10 april

Denna dekad må inte vara den bästa för Väduren, men den passar solen väl, så det är fortfarande fråga om en stark och tydlig placering. Ännu mer än i den första dekaden visar sig här stoltheten som ett grundvillkor. En människa med solen här lever för sin stolthet och självaktning, som är närmast orubblig. Skulle den rubbas, leder det ofta till allvarliga inre konflikter, men oftast lyckas han finna förklaringar som räddar hans självkänsla. Det finns ett starkt inre behov av aktivitet och uttryck för kraft och energi, men det kan ta sig mindre tydliga uttryck. Det är inte en människa som sitter som på nålar, utan hellre tar det till synes lugnt även i hetsiga situationer, där han rent av trivs som fisken i vattnet. Sällan går det dock så långt att han verkar passiv. Det ska hända mycket omkring honom. Många järn i elden och flitigt bruk av blåsbälg och ved.
     Allt sker dock i ett tempo han behärskar och med en visshet om att klara av det. Han tror mycket på sig själv och arbetar i första hand för andras erkännande, liksom för att hans kapacitet ska framstå klart och tydligt. Han kämpar målmedvetet tills han är den bästa.
     Förhållandet till fadern liknar till en del cowboy­klichén "den här stan är inte stor nog för oss båda" – de breder båda ut sig och vill inte ge varandra tillräckligt rum. Det är dock ingen tvekan om att de är ordentligt stolta över varandra, och totalt sam­mansvurna gentemot andra.

Rörlig dekad, 11 – 19 april

Denna plats passar varken solen eller Väduren allra bäst, men är en position med nyans. Det kan vara svårt att känna igen en tredje dekadens Vädur, men utan tvivel går allting fort för henne. Brådska. Ingen rast, ingen tveksamhet – men resultaten, styrkan och målmedvetenheten kan svikta. Det måste röra på sig, och han kan visa prov på en imponerande snabbhet. Även kvick anpassning, följsamhet och evig spänst hör honom till. När han gör något, dröjer det inte länge förrän han är klar, men kvaliteten på resultatet sviktar.
     Hon har en stolthet som ofta kommer i kläm och inte är så absolut som i de tidigare dekaderna. Frustrationen i hans solposition leder både till inre oro och känslor av misslyckande, samtidigt som den öppnar möjligheter för en friskhet i grepp, ett mod inför nyheter och en foglig rörlighet som ofta räddar och leder till mycket gott. Denna människa utvecklar samhället genom att finna nya vägar och själv våga vara den första att gå dem. Den smidiga, den anpassningsbara.
     Förhållandet till fadern känns ofullgånget. Trots att de gör mycket tillsammans och finner många tillfällen till kontakt finns det inte tid nog att nå varandra på djupet. Man fungerar hyfsat ihop, men det är aldrig fråga om någon innerlig relation. Det kan tidvis blixtra av konflikter, men de blir aldrig långvariga.
NÄSTA