Skorpionen (Scorpio), av Leopoldus 1489.

Skorpionen

Skorpionen är något av zodiakens filur. Den står för passion, för sådant som rör födelse, död och livets gränstrakter. Men man måste minnas att här finns en återhållsamhet, så att Skorpionen gärna ser känslor flöda och glöda, men själv vill förbli oberörd. Skorpionen är katalysatorn, som hetsar fram reaktioner men själv förblir utanför. Det brinner en eld inom honom, i det fördolda. Intresset för mystik och allt dunkelt passar honom just för dessa områdens skugglika dolskhet. Skorpionen är den hemlige.


Skorpionen, från en stjärnkarta av Albrecht Dürer.

Kardinal dekad, 23 oktober – 1 november

Här är Skorpionen nästan manisk i sin iver att sätta känslor i svall och gungning. Oroshärden och omstörtaren. Hans vägar är subtila men effektiva, så det är sällan helt lugnt omkring den kardinala Skorpionen. Att leva är att känna, och därför känna så starkt och stort som möjligt. Sina egna känslor låter han dock sällan komma till tydligt uttryck, men det brukar inte behövas mikroskop för att ana vilket vilt väder som döljer sig innanför hans bröst. Intresset för mystik, magi och det övernaturliga är stort – han önskar behärska dessa ting.
     Önskan är ett nyckelord i denna Skorpion. Däri ligger hans kraft – åtrå, trånad, längtan. Med önskans energi kan han förverkliga mycket som brukar ligga utanför det möjligas gräns. Den som har solen i denna del av Skorpionen känner starkt att tillvaron är ett mysterium där det irrationella dominerar. I en sådan fundamental obegriplighet är önskan det enda hoppet att nå några mål. Arbete, strävan eller planer är för honom mest illusioner – aldrig orsaken till framgång. Makt fascinerar honom, inte för vad den kan åstadkomma, utan för sin obegriplighet. Den kardinala Skorpionen känner verkligen att han lever.
     Förhållandet till fadern är medvetet krystat och fyllt av spänningar. De kan leva i intensiv fiendskap eller komplett maskopi, men litar aldrig helt på varandra. Ingen vill öppna sig för den andra, men vill gärna tränga innanför den andras skinn. De är långt ifrån öppenhjärtiga. Ändå har de en djup känsla för släktskapets betydelse och studerar fascinerat varandra för att se arvets och blodets betydelse.

Fast dekad, 2 – 11 november

Här blir Skorpionens hemlighetsfullhet ett utmär­kande drag. Sluten och dold på ett sätt som får folk att ana att mångt där gömmer sig. Den fasta Skorpionen är diskret, kanske rent av tystlåten, men alltid med en sådan utstrålning att det får andra att fundera. Med förtjusning iakttar han känslosvall och spänningar i sin omgivning, har till och med ett sätt att förstärka dem, utan att själv drabbas av dem.
     Det känslomässiga är centralt i den fasta Skorpionens världsbild, vilken är närmast mystisk. Upplevandet är percep­tionens centrum – ordning, logik och stillhet är inga favoriter. Den som har solen i denna del av Skorpionen vill ha förändring, gärna plötslig och dramatisk, även om det kan kosta på. Han vill gärna vara som orkanens öga, med stillhet mitt i stormen. Den verklighet som går att se och ta på är för honom bara toppen på isberget – alltid vill han förnimma vad som sker under ytan. Intriger, hyckleri och återhållna behov fascinerar honom. För den fasta Skorpionen är tillvaron minst sagt underlig, och han gillar det. Varje mål han kan ha i livet är motiverat av upplevelserna det kan innehålla, men mycket av högtflygande planer behöver han inte för att finna sitt lystmäte. Själv­klarheter och trygghet tråkar ut denna Skorpion. Han har ett behov av intimitet, utan att den behöver omgärdas av tillit. Liv och död är båda nära honom.
     Förhållandet till fadern är på ytan lugnt, men laddat alldeles intill bristningsgränsen av återhållna spänningar. Han frestar gärna på sin fars tålamod, och båda gör sitt bästa för att hålla sina sinnen i kontroll utan att gå särskilt långt i medlingsförsök. De känner starkt sitt släktskap och dess symboliska betydelse, men det finns ett slags grym dom i det. Fadern försöker visa den äldres auktoritet, medan barnet hävdar framtidens överlägsenhet. De känner båda att de tillhör olika generationer och att döden kommer att skilja dem åt.

Rörlig dekad, 12 – 21 november

Människor med solen i denna del av Skorpionen strävar med förtjusning efter att omges av känslomässigt tumult, men lyckas inte alltid så bra med att hålla sig själva oberörda. De kan råka ryckas med och även gå lite klumpigt fram i sin jakt efter sublima känsloupp­levelser. Den rörliga Skorpionen har den bästa förståelse för människans irrationella väsen, och skulle bli rent överraskad om han upptäckte att enbart förnuftet låg bakom någon handling, hos honom själv såväl som hos andra. Tillvaron är ett fascinerande kaos i denna Skorpions ögon, och han smakar alla dess sidor glupskt och med oräddhet. Den rörliga Skorpionen vill uppleva, till varje pris, och har ofta ett sätt att vara ohämmad så att hans hämningar blottas ändå.
     Den som har solen i denna del av Skorpionen kan omges av födelse och död på riktigt nära håll, vilket inte skrämmer honom, utan fördjupar hans övertygelse om den obegripliga verkligheten. Inte alltid har dessa Skorpioner fasta gränser för vad som är verkligt och vad som är fantasi, och tycker inte att en sådan gränsdragning känns påkallad. Livet får gärna över­raska och lyckas ofta med det. De dras till oroligheter och underligheter, och sprider en air av spänning omkring sig. För den rörliga Skorpionen är livet ett flyktigt ögonblick med ringa tid för att smaka på det väldiga mysterium som döljer sig bakom det.
     Förhållandet till fadern kan vara ombytligt, förvirrat och händelserikt. De kan flyga på varandra i ena ögonblicket, och vara de käraste vänner i nästa. De vet inte var de har varandra och oroar sig ofta för den andra. Det finns varma känslor mellan dem, vilka ofta tar sig uttryck i både ilska och ömhet. För­hållandet är i hög grad ombytligt. Ovisst, men i grunden fyllt av förtjusning.
NÄSTA