av Stefan Stenudd


Stefan Stenudd
Stefan Stenudd
är författare till flera böcker om astrologi, samt annan facklitteratur och romaner. Han är även idéhistoriker med forskning i skapelsemyter. Här är hans hemsida: stenudd.se


HOROSKOPI
är den astrologiska metoden att upprätta och tolka horoskop. Här görs det för Sverige och hela världen, vilket kallas mundan astrologi (världsastrologi).


BÖCKER

Horoskop för nya millenniet, av Stefan Stenudd.
Horoskop för nya millenniet
Stefan Stenudds bok om horoskop för länder och hela världen, med astrologiska förutsägelser om hela 2000-talet. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.
Mer om boken på förlagets hemsida.


Ställ och tolka ditt horoskop, av Stefan Stenudd
Ställ och tolka ditt horoskop
Stefan Stenudds bok med allt om astrologi och hur du tolkar ditt horoskop — ny upplaga 2021. 380 sidor. Klicka på bilden för att se boken på AdLibris nätbokhandel.
Mer om boken på förlagets hemsida.


Your Health in Your Horoscope. Book by Stefan Stenudd.
Your Health in Your Horoscope
Stefan Stenudd's book on medical astrology, how to use your horoscope to learn about your health. Klicka på bilden för att se boken på Amazon.SE, där den är billigast.



Allt om ditt stjärntecken


In English:
Complete Horoscope
COMPLETE HOROSCOPE
English website about classical astrology, by Stefan Stenudd.

Tidsåldrarna:
epoker i civilisationen




Zodiakens startpunkt i astrologin, 0° Väduren, sammanfaller inte alls med stjärnbilden Väduren på himlen, utan mäts från solens geocentriska position vid vårdagjämningen, den 21 mars, när natt och dag är lika långa. I den astrologiska zodiaken räknas den positionen som 0° Väduren, medan solen i själva verket då har en position på stjärnhimlen som ligger ungefär 28° tidigare, det vill säga 2° Fiskarna.

Det har inte alltid varit så galet med zodiaken. Vårdagjämningspunkten flyttar sig en liten aning varje år, beroende på att hela jordaxeln roterar ett varv på cirka 25.870 år. Därmed flyttar vårdagjämningspunkten genom zodiaken, ett helt varv på lika lång tid. Det gör ett stjärntecken på cirka 2160 år och en grad på 72 år. Förflyttningen är baklänges — Väduren till Fiskarna till Vattumannen, och så vidare. Vid tiden för Kristi födelse befann sig vårdagjämningspunkten på 0° Väduren. Uppemot 160 år in i framtiden är den 0° Fiskarna. Hela tiden däremellan har den glidit baklänges genom Fiskarnas stjärntecken, varför astrologin säger att vi har befunnit oss i Fiskarnas tidsålder.

Ett stjärnteckens tidsålder innebär för hela civilisationen en epok som har karaktär av det stjärntecknet. Fiskarnas tidsålder är därför trons och religionens, sökandets, ovisshetens och självuppoffringens era. Där vaknade drömmar och brast, där letade mänskligheten vilset efter mål och mening.

De flesta astrologer menar att vi just nu kan sägas vara på väg ut ur Fiskarnas tidsålder, trots de två återstående graderna. Nu eller om 160 år spelar inte så vansinnigt stor roll i detta perspektiv. Vi är i alla fall så nära gränsen att nästa tidsålder redan är allraminst en tendens. Det verkliga inträdet i Vattumannens tidsålder bör ske någon gång mellan år 2150 och 2200 — enligt min mening.

Det råder inom astrologin delade meningar om var i tiden gränserna mellan tidsåldrarna ska sättas — stjärnhimlen saknar en självklar sådan punkt, eftersom det är en fortlöpande rotation utan något startögonblick. Jag har tillåtit mig att räkna år 1 som start för Fiskarnas tidsålder, eftersom det utgör starten för själva vår tideräkning och dessutom historien har visat den följande epoken vara både sammanhållen och lätt att knyta till Fiskarnas stjärntecken. Fiskarnas är trons tidsålder, med religionen som främsta styrande faktor och samhällsdanare. Kristendomen, som utgör epokens röda tråd, hade dessutom i sin begynnelse under det första århundradet fisken som en symbol för Kristus — det grekiska ordet för fisk, ichtys, kunde också läsas som ett anagram för "Jesus Kristus, Guds son, frälsaren".

Det enda tungt vägande alternativet jag kan se till år 1 som start för Fiskarnas tidsålder, är år 45 f.Kr. då den Julianska kalendern infördes av Julius Caesar och gavs hans namn. Med undantag för den ganska marginella justering som gjordes med den Gregorianska kalendern från och med år 1582 (senare utanför den katolska världen) är det i allt väsentligt den Julianska kalendern som alltjämt råder. Jag är själv fortfarande tveksam om vilket av de två årtalen som bäst markerar starten för Fiskarnas tidsålder, även om de gångna 2000 åren talar tydligast för den som utgår från kristen kalender. Den läsare som vill pröva den Julianska utgångspunkten behöver blott subtrahera 44 (det fanns inget år 0) från alla årtal som rör tidsåldrarna, för att justera därefter. Det är i alla fall definitivt så att den som vill upprätta horoskop för det första eller andra årtusendet av vår tideräkning i båda fallen måste utgå från den Julianska kalendern.

Vattumannens tidsålder är kunskapens, vetenskapens och insikternas tid. Det är här man kopplar ihop A med B och upptäcker tillvarons inre samband. Det är allvarets och det djupa tänkandets högtid. Förvisso finns här också en smula tungmod och dysterhet. Många talar om Vattumannens tidsålder som en guldålder för allt det goda och medmänskliga. Sådana perspektiv är förhastade. Vattumannen har som alla zodiakens stjärntecken en baksida. Där är de oböjliga doktrinerna och ett mått av känslolöshet, att offra föreställning och fantasi till förmån för kunskap och kalla fakta. Det behöver inte nödvändigtvis bli så mycket festligare än Fiskarnas tidsålder varit.

Nå, vi slipper i alla fall den anda av självuppoffring och asketism, som gjort folk till lätta byten för härjande härskare. I den kommande tidsåldern ska förnuftet råda, inte övertygelse eller trossatser. Det blir förstås också på gott och ont. Förnuftet kan vara en precis lika omedgörlig despot som tron.

Tidsåldrarna löser av varandra bakåt genom zodiaken, så efter ytterligare 2160 år är det dags för Stenbockens tidsålder, sedan Skyttens, och så vidare. Man kan naturligtvis gå hur långt tillbaka och hur långt framåt i tiden som helst med dessa cykler — men tolkningen av deras betydelse blir ju för vart årtusendes avstånd alltmer svävande.

Här nedan är en sammanställning av tidsåldrarna, där jag valt att starta med Skyttens, för sådär 22.000 år sedan och sluta med samma tidsålder på nästa varv, som infaller dryga 4.500 år in i vår framtid. Observera att årtalen ska ses ungefärligt — en era om över tvåtusen år börjar inte precis en tisdag klockan kvart i tre.

Astrologins tidsåldrar:

  Startår Nyckelord
Skytten
Skorpionen
Vågen
Jungfrun
Lejonet
Kräftan
Tvillingarna
Oxen
Väduren
Fiskarna
Vattumannen
Stenbocken
Skytten
19540 f.Kr.
17380 f.Kr.
15220 f.Kr.
13060 f.Kr.
10900 f.Kr.
8740 f.Kr.
6580 f.Kr.
4320 f.Kr.
2160 f.Kr.
1
2160
4320
6580
nomader, folkvandringar
magi, mytologi
lagar
redskap
hövdingar, härskare
bosättning
språk
åkerbruk
krig, erövring
religion, sökande
vetenskap
utbyggnad, teknologi
rymdfart, expansion

Man kan bena upp de långa tidsperioderna ytterligare genom att titta på stjärntecknens dekader, det vill säga tiogradiga tredjedelar av zodiaktecknets 30°. Den första dekaden är av kardinal natur, den andra fast och den tredje rörlig. I Vattumannen innebär det att de första tio graderna påminner en aning om det kardinala lufttecknet, Vågen, sedan kommer de fasta — urtypiskt Vattumanska — tio graderna och sist de Tvillingmässigt rörliga. Vårdagjämningspunkten rör sig förstås baklänges genom dem - från den rörliga till den kardinala. Varje dekad tar ungefär 720 år.

Så här ser det då ut för varje tidsålders tre dekader, vad gäller karaktären på respektive 720-årsperiod. Det är förstås alltid tidsålderns stjärntecken och dess särdrag som genomgående gäller mest, men dekaderna ger fingervisningar om hur de tre perioderna skiljer sig åt. Den period vars dekad motsvarar tidsålderns eget stjärntecken, är förstås den mest typiska för hela tidsåldern.

Astrologins tidsåldrar i dekader:

  Rörlig
0-720 år
Fast
720-1440 år
Kardinal
1440-2160 år
Skytten
Skorpionen
Vågen
Jungfrun
Lejonet
Kräftan
Tvillingarna
Oxen
Väduren
Fiskarna
Vattumannen
Stenbocken
Skytten
Skytten
Fiskarna
Tvillingarna
Jungfrun
Skytten
Fiskarna
Tvillingarna
Jungfrun
Skytten
Fiskarna
Tvillingarna
Jungfrun
Skytten
Lejonet
Skorpionen
Vattumannen
Oxen
Lejonet
Skorpionen
Vattumannen
Oxen
Lejonet
Skorpionen
Vattumannen
Oxen
Lejonet
Väduren
Kräftan
Vågen
Stenbocken
Väduren
Kräftan
Vågen
Stenbocken
Väduren
Kräftan
Vågen
Stenbocken
Väduren

En kort historik över tidsåldrarna ger riktlinjer för hur den mänskliga civilisationen kan tänkas utvecklas — om den inte råkar förgöra sig själv på vägen. Mina arkeologiska kunskaper är alltför begränsade för en prövning om det följande ger en rimlig bild av förflutna epoker, däremot vågar jag påstå att vi alla är ungefär lika trovärdiga siare om framtiden.

Det må vara Fiskarnas tidsålder som i synnerhet är trons epok, men religionen som ett uttryck för mänsklighetens världsbild och syn på tillvarons stora sammanhang, folkens föreställningsvärld, är något som syns i allmänhet höra tidsåldrarna till. I motsats till exempelvis politiska ideologier, konstnärliga ismer eller vetenskapliga landvinningar, har religionerna ofta spännvidder som kommer i närheten av tidsåldrarnas — om inte i varje detalj och hela terminologin, så åtminstone i generella karaktärer. Därför skissas också i det följande de former av religion som hör varje tidsålder till.



© Stefan Stenudd 1999, 2006, 2011