HoroskopetAstrologins främsta, nästan enda redskap, är horoskopet. Ordet horoskop betyder bild av timmen, och då menas startpunkten för något - i fallet den enskilda människan förstås hennes födelseögonblick. Horoskopet är helt enkelt ett diagram som visar var solsystemets planeter och några andra himlakroppar befann sig just i detta ögonblick. Till dessa räknas solen, månen, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Dessutom finns två punkter, rent teoretiskt fastställda, som i horoskopet fungerar ungefär som planeterna. De är ascendenten och Medium Coeli (MC). Dessa tolv är grunden i astrologin - det förekommer andra punkter, såväl rent teoretiskt beräknade som verkliga himlakroppar, vilka används av somliga och inte av andra astrologer, men de kan aldrig anses lika betydande som dessa tolv. Därför nöjer vi oss med dem i det följande.
I horoskopet visas stjärnhimlen i ett geocentriskt perspektiv, det vill säga med jorden som mittpunkt och allting sett utifrån den - det var också så man förr trodde hela universum vara ordnat. Zodiaken är en tänkt cirkel runt jorden, som en gradskiva med tolv delar om vardera 30°. Eftersom planeterna alla rör sig i ungefär samma plan kan man beskriva deras banor som rörelser på denna cirkel. Zodiaken har delats in i tolv lika stora delar, som döpts efter verkliga stjärnkonstellationer på himlen - men alltså inte följer deras verkliga utbredning. De tolv delarna kallas Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna. Mot zodiakens tecken svarar de tolv husen. Deras läge bestäms av ascendenten, den punkt på zodiaken som är vid den östra horisonten, och är därför avhängiga av vilken plats på jorden som ett horoskop upprättas för. Husen bildar en egen indelning av cirkeln som löper fritt i förhållande till zodiaken. De har inga namn utöver sina ordningstal, så man talar om första huset, andra huset och så vidare. De har hämtat sina egenskaper från zodiakens tolv tecken. Varje planet har alltså en position dels i ett av zodiakens tecken, dels i ett av de tolv husen. I horoskopet markeras också om planeter befinner sig på speciella avstånd från varandra i cirkeln. Hela cirkeln är 360°. De speciella vinklarna som gäller är när planeter är i konjunktion (intill varandra, alltså med ett avstånd om nära 0°), opposition (mitt emot varandra, 180°), trigon (120°), kvadratur (90°) och sextil (60°). Vinklarna kallas aspekter och ges sina specifika betydelser. Det förekommer förstås ytterligare aspekter i astrologin, men dessa fem är de ojämförligt viktigaste, äldsta och mest begripligt motiverade i horoskopet. Jag nöjer mig alltså med dem. Nu kan man undra om jag inte skurit bort väl många av horoskopets ingredienser - även om jag därmed är strålande överens med exempelvis den grekiske tänkaren Ptolemaios, som skrev den astrologiska klassikern Tetrabiblos på 100-talet efter Kristus. Men jag försäkrar läsaren - de komponenter jag har valt att behålla är inte bara de allra mest betydande, de är också nog för en aldrig så omfattande läsning av horoskopet. Med hjälp av dessa beståndsdelar - zodiaken, planeterna, husen och aspekterna - konstrueras och tolkas horoskopet. Så här kan, med enkla stödord, horoskopets olika beståndsdelar sammanfattas:
Horoskopets beståndsdelar:
![]()
© Stefan Stenudd 1999, 2006 |
Horoskopför nya millenniet Klicka här om du är intresserad av den tryckta boken. Ställ och tolka ditt horoskopNu i pocket, reviderad och moderniserad av författaren. Ta en titt! |