Nativitetshoroskop

Ett exempel

För att illustrera det som sagts ovan, vill jag helt flyktigt gå igenom ett exempel – nativitetshoroskopet här intill. Observera att jag inte tänker tolka horo­skopet, utan gå igenom dess helhet, detaljer och särdrag såsom beskrivits i det föregående, och visa på hur det går till. Sedan överlämnar jag med varm hand till läsaren att följa med på horoskopet och kanske själv fylla på med tolkningen.

Helheten

Det första man slås av, vid en titt på horoskopets helhet, är att de flesta planeterna ligger i horoskopets övre, södra halva, med hela 8 av de 12 planet­punkterna inom Oxens, Tvillingarnas och Kräftans tecken. Här bör sålunda tolkningens huvudvikt läggas.
     Helt tomma hus och tecken, såsom andra till femte respektive Skorpionen till Stenbocken, kan inte ges särdeles stor betydelse.
     Av aspektmönstret märks att planeterna i hus åtta till elva, med undantag för sextilen Merkurius-Venus, inte är förbundna med varandra, utan knyter an till de få punkter som ligger utanför dessa hus. På så vis får också dessa punkter sin betydelse och knyts till horoskopets tyngdpunkt i sydänden.
     De flesta aspekterna bildar ingen sluten geometrisk figur, vilket gör att sambanden de visar på är ganska klara och enkla. Den enda slutna figuren är mellan Neptunus, Merkurius och Venus, en trigon och två sextiler, som skänker dessa tre en förstärkt betydelse. Tveklöst en markering för konstnärskap.
     Husgränserna går på varje teckens artonde grad, det vill säga i andra dekaden. Det gör att varje hus har ett ganska jämnt fördelat inflytande från de två tecken det sträcker sig över. I ett tidsperspektiv blir då i början det första tecknets karaktär den dominerande, men längre fram tar det andra tecknets karaktär alltmer över. Inte mer, dock, än att varje hus alltid först och främst är en blandning av två tecken – utom där planeters position ger huset slagsida åt ett av zodiaktecknen, som i åttonde huset där Oxen helt dominerar.
     Som husen står i zodiaken, befinner de sig nästan i opposition med sina ursprungstecken, vilket ger en viss spänning mellan personens anlag och miljöer, men också gör att de kompletterar varandra, så att det är få områden som är helt främmande för honom.

Statistik

Statistiken visar en koncentration i jordens och luftens element, ingen planetpunkt alls i eld. Däremot är de ganska jämnt fördelade mellan tillstånden. Tittar man dock på dekaderna märks en övervikt av planetpunkter i fasta dekader. En jämförelse mellan positiva och negativa placeringar slår också ganska jämnt ut.
     Med en tolerans på 4° får horoskopet nio aspekter, varav ingen opposition, med viss övervikt för de positiva aspekterna (trigon och sextil).
     Fördelningen av planetpunkter i horoskopets halvor och kvadranter visar igen på övervikten i övre, södra halvan, och dessutom att det är exakt lika många i västra som östra halvan.
     Ytterligare kan man jämföra planeternas spridning över husen med deras spridning över zodiaktecknen, för att se var betoningar eller luckor uppstår. Med detta horoskop har man då på grund av husens ungefärliga opposition till sina ursprungstecken och koncentrationen till södra halvan, en spridning över så gott som samtliga tolftedelar, antingen genom huset eller genom tecknet. Där andra, tredje och fjärde husen är tomma, är i stället Oxen, Tvillingarna och Kräftan markerade.
     Bara femte positionen, med femte huset och Lejonets tecken, är helt omarkerad. En människa som uppenbarligen inte lägger ner för stor energi på sitt personliga självförverkligande och sällan sätter sig själv i centrum, vilket ytterligare antyds av Lejonets plats över elfte och tolfte huset.
     Med ascendenten i Jungfrun är Merkurius horoskopets härskare, och eftersom solen ligger i Tvillingarna är Merkurius även soltecknets härskare. I detta horoskop har följaktligen Merkurius en särskilt stor betydelse, fast planeten varken befinner sig i ett tecken eller ett hus som stärker den, eller ens i den mer passande tredje, rörliga dekaden av tecknet.
     Venus är den enda planeten som är placerad i sitt härskartecken, och Neptunus den enda i sitt härskarhus. Medium Coeli är i konjunktion med solen, vilket stärker båda dessa punkters betydelse. Ascendenten har inte någon stark position i sig men står i aspekt med både solen och månen, vilket klart höjer dess betydelse.
     Månen är stark i Oxen, där den sägs exaltera, och bildar startpunkt för nionde huset. Neptunus och Venus står i trigon med varandra, vilket är en viktig detalj, då båda planeterna har starka positioner i horoskopet, och dessutom har ett slags släktskap, som jag tidigare nämnt. Här kommer också bådas länk till Merkurius in, språklighetens planet visar vilken uttrycksform Venus och Neptunus skaparkraft tar sig.
     Man bör observera att ascendentens aspekter med sol och måne är i det närmaste perfekta och därför starka. De tre naturliga huvudrollerna i horoskopet är alltså sammanlänkade. Jupiters aspekter är långtifrån lika precisa, men eftersom de är med Merkurius och solen, två tunga positioner i detta horoskop, bör Jupiters roll uppmärksammas.
     Både Mars och Pluto har svaga roller här, vilket i sig är intressant, eftersom de är ett slags syskon till karaktären. Saturnus och Uranus är bara knutna till varandra, någon annan särskild roll spelar de inte.

Husordning

När det nu är dags att ge sig till att tolka horoskopet i husordning, är det viktigt att minnas att inte lägga särskilt stor vikt vid de tomma husen – andra till femte, samt sjunde. Man får dock inte helt försumma dem, eftersom deras ursprungstecken är markerade – med undantag för femte huset och Lejonet, som alltså spelar ringa roll i detta horoskop. Betoningen läggs naturligtvis på åttonde, nionde, tionde och i viss mån tolfte huset (Neptunus position).
     Efter det att den genomgången är klar, är det lämpligt att titta tillbaka på aspekterna, särskilt mellan ascendenten, solen och månen, samt Neptunus, Venus och Merkurius. Man konstaterar var tyngden ligger, samband och helhet.
     I just detta horoskop ligger nyckelrollerna dels hos ascendenten och solen som ett par, dels hos Merkurius via kopplingen till Neptunus och Venus. Ascendenten och solen står för det mer offentliga, konkreta. Man kan där inte låta bli att konstatera den lilla men ändå märkbara diskrepansen mellan personens självupplevelse och den verkliga andliga rollen, där Medium Coeli tenderar mer åt nionde huset, men solen tveklöst ligger i det tionde. Neptunus med sina kontakter är den mer kreativa, konstnärliga sidan av personligheten, en skaparkraft som kanske är väl hårt hämmad av Jungfruns självkritiska drag men hjälpt av Merkurius språkliga förmåga och Venus talang.

Särdrag

Det är en självklar nödvändighet att finna sig en metodik för att lyckas tränga innanför horoskopets gytter, men samtidigt bör man sträva efter att behålla ett slags total anpassningsbarhet efter varje horoskops särdrag, så att tolkningarna inte blir alltför schablon­mässiga. När man väl gått igenom tolknings­ordningen, till exempel efter de ovan nämnda punkterna, är det därför mer än värdefullt att gå tillbaka och försöka tolka horoskopet efter dess egna särdrag.
     Det brukar vara belönande att kontemplera och rentav meditera över intressanta detaljer, och ta ett krafttag för att kunna lirka ut en konkret betydelse av varje svårgripbar konstellation man råkat på.
     I exempelhoroskopet är Jupiters svårtolkade position en sådan liten gåta att knäcka, där trigonen med solen är en ledtråd, liksom de helt aspektlösa Pluto och Mars. Deras betydelse närmar man sig näppeligen utan att först smälta horoskopet i övrigt och ha en bild av dess helhet.
NÄSTA