Astrolog i färd med sina mätningar, Bonetus de Latis, slutet av 1400-talet.

Aspekterna i horoskopet

Även om horoskopet är fast i sin form, måste man minnas att det är bilden av ett fruset ögonblick av stjärnhimlens ständigt föränderliga rum. Allting rör sig i kosmos. Planeter, solar, galaxer. Man kan gott säga att rörelse är själva grunden för universum, och i allra högsta grad för livet. Så även om ett födelse­horo­skop förblir detsamma hur lång tid som än förflyter från det ögonblick då det upprättades, beskriver det inte något vilande, utan något som är fyllt av dyna­mik.
     Och visst är människan dynamisk. I och genom henne verkar krafter, som må ha en bestämd karak­tär, vilken horoskopet sägs beskriva – men dessa krafter är rörliga och föränderliga som livet självt. De utvecklas, framträder starkt eller sjunker tillbaka, de agerar och reagerar såväl med varandra inom person­ligheten som med omvärldens svar och influenser.
     Detta spänningsfält beskrivs i horoskopet närmast av aspekterna, de kanske svåraste nötterna att knäcka när man arbetar på sin tolkning.

Ursprung

Aspekterna är vinkelförhållanden mellan planet­punk­ter i ett horoskop. Som brukligt i en cirkel mäts de med grader, där hela varvet är 360°. Egentligen är varje vinkel i horoskopet en aspekt, hur ojämnt dess gradtal än är, men för enkelhets skull brukar man vid tolkning ge en speciell uppmärksamhet åt vissa vinklar som man funnit ha extra markant betydelse. Dessa är konjunktionen (0°), oppositionen (180°), trigonen (120°), kvadraturen (90°) och sextilen (60°).
     Dessa fem aspekttyper har sinsemellan olika egenskaper men beskriver samtliga den dynamik som döljer sig i horoskopets fasta tavla. De visar på spän­ningar, relationer, interferenser och influenser mellan planetpunkterna. Aspekterna är ett slags nyck­lar till den rörelse och föränderlighet som varje horoskop måste innehålla. Människan är inte en ordnad figur av fasta egenskaper, utan snarare en ibland bräcklig enhet med många inre flöden. Dessa flödens vägar beskrivs av aspekterna.
     Man kan undra hur urvalet av väsentliga aspekter gått till, och något av det första man då lägger märke till är att gradtalen alla är tidiga multiplar av cirkelns 360°. Dividerar man cirkeln med aspektgraderna får man en snygg rad tal: konjunktionens 0° låter sig inte behandlas så, men det stämmer lika bra att säga att planeter i konjunktion är 360° ifrån varandra, vilket i division med cirkelns tal ger siffran 1. Oppositionens 180° ger siffran 2, trigonen siffran 3, kvadraturen siffran 4 och sextilen siffran 6.
     En aspekt som svarar mot siffran 5 skulle vara ojämna 72°. Den finns förvisso och kallas kvintil, men det är få astrologer som lägger någon större vikt vid den. Dess inflytande i horoskopet är både vagt och svårgripbart. Man kan kalla den en balansering mellan två motsatser, en medlare som inte kan eliminera spänningen mellan dess båda ändar, men leda den in på fruktbara vägar. Dess uttryck är ofta så subtilt att det är svårt att observera, och ibland kan den verka passiviserande. I det som följer har jag utelämnat kvintilen, eftersom den sällan används av astrologer, men det är inte en ointressant aspekt. Hågade läsare rekommenderas att behålla den i minnet för att själva någon gång pröva dess användbarhet.
     Det är rimligt att anta att multiplarna 1 till 6 har mycket att göra med hur aspekterna kommit fram, men det som allra mest givit dem form och egenskap är deras återspegling i zodiaken. Zodiakcirkelns tolv tecken, från Väduren till Fiskarna, har relationer sins­emellan som tydligt anknyter till aspekterna:
     Ett zodiakteckens konjunktion är givetvis det självt.
     Dess opposition är det tecken som ligger mitt emot det i zodiakcirkeln, såsom till exempel Väduren och Vågen eller Oxen och Skorpionen. Tecken som står mittemot varandra är verkligen varandras mot­satser i sitt innersta. Inte så att de är helt olika till karaktären, utan snarare att de har tydliga likheter i karaktär, men med helt motsatt riktning. Väduren vill utmana och kämpa, men Vågen medla och skipa rätt. Ändå är de båda kardinala tecken och fulla av inre kraft och beslutsamhet. De har ett förhållande av antingen–eller, som också är aspektens grund­egen­skap.
     Ett zodiakteckens trigon är ett tecken av samma element, såsom Väduren och Lejonet. Mellan dem råder alltså ett släktskap som främjar harmoni och gott utbyte, vilket även kännetecknar aspekten.
     En kvadratur i zodiaken knyter ihop tecken av samma tillstånd. Både Väduren och Kräftan, till exem­pel, är kardinala tecken. Precis som i opposi­tionen leder detta till konflikt, om än inte av lika oöverstiglig art. Kvadraturens konflikt är hanterlig och konstruktiv.
     Zodiaktecken i sextil har samma laddning – positiva eller negativa, plus eller minus. Väduren och Tvillingarna är båda plustecken. De är tillräckligt olika för att härda ut varandra, men samtidigt lika i sin extroverta karaktär så att de fungerar ihop i en smidig, kreativ form. Detta gäller också aspekten.
     Ovanstående resonemang är till god hjälp för att få ett stadigare grepp om aspekternas egenskaper, men som med hönan och ägget kan det vara svårt att säga vad som kom först – aspekten eller zodiakens förhållanden. Den övertygade astrologen konstaterar raskt att förhållandena inom zodiaken måste vara som nämnts, eftersom tecknen står i dessa aspekter till varandra – eller att aspekterna måste ha dessa kvali­teter, eftersom zodiaktecknens förhållanden till var­andra är som de är. Vad som givit upphov till vad låter vi alltså vara osagt.
     Viktigt är dock att se aspekternas betydelse, utöver parallellen med zodiaken. Deras betydelse är lika svår att överskatta som deras innebörd är att övergripa.

Dynamik

I det följande beskrivs kortfattat var och en av de fem viktigaste aspekterna mellan samtliga horo­skopets planetpunkter. När det gäller så pass dyna­miska ting som aspekter, är det särskilt viktigt att inte binda sig helt och hållet till de exempel på tolkning som jag ger, utan se dem endast som försök till att hastigt teckna det centrala i varje aspekts väsen.
     En aspekt innebär alltid en kommunikation eller ett förhållande mellan de krafter som de inblandade planeterna representerar. Planeterna kan här sägas vara speciella drivkrafter eller delar av jaget i personen. Aspekterna visar då hur de förhåller sig till varandra.
     Eftersom här inte finns plats för att utveckla listan även med de olika zodiaktecknens och husens inverkan på varje enskild aspekt, aktar jag mig för att föra in element som hör dessa till i tolknings­kommentarerna. I horoskopet är det planeterna som visar vilka krafter som agerar, aspekterna hur de förhåller sig till varandra, placeringen i zodiaken vilka särdrag de har och husen var de kommer till uttryck.
     Säg till exempel att en person har månen i Lejonet i första huset i sextil med Jupiter i Vågen i tredje huset. Månen är det emotionella, själiska jaget och i Lejonets tecken blir det ståtligt och väl synligt. En människa med ett innerligt förhållande till sig själv. Placerad i första huset är denna egenskap tydlig i personens yttre. En själfull, aningen självupptagen gestalt, med en ståtlig, sensuell utstrålning. Jupiter är det expansiva, utåtriktade jaget, som visar på fram­gång och berikande skeenden. I Vågen är denna kraft i balans och lugn, så att få ting sker plötsligt, men har pålitlighet och varaktighet – och en logisk följd. I tredje huset betyder det ett rikt umgänge av många vänner och flertalet möjligheter till breda kontakter, likaså ett förnöjsamt, harmoniskt vardagsliv.
     Sextilen mellan månen och Jupiter visar då att den ganska attraktiva gestalten stimulerar och stimuleras av det fridfulla umgänget. Personens charmerande yttre lockar nya vänner och hjälper till att bevara de gamla, och vänkretsens lojalitet gör personens uppträdande ännu stoltare och öppnare. En aspekt som berikar det emotionella livet och skänker tjusning åt vardagen.
     Ungefär på det sättet kan man resonera vid tolkning av hela horoskopet. Men i det följande tas alltså bara hänsyn till planeterna och aspekterna, varför långt ifrån ens så mycket kan sägas. Astrologi är alltid en övning i upptränad intuition, där kun­skaperna bör sjunka djupt ner i medvetandet, som ett stöd åt associationerna – inte som ett lexikon att slå upp varje horoskopets faktor i.

Varaktighet och frekvens

Det skiljer oerhört mycket på hur lång tid aspekter varar och hur ofta de uppträder, vilket man bör ha i minnet när man tolkar deras betydelse i ett horoskop. En aspekt mellan till exempel Neptunus och Pluto kan vara i fem år eller mer, men ascendentens aspekter försvinner inom loppet av några minuter, så att de som är födda bara några minuter från varandra – som tvillingar – kan ha helt olika aspekter. Det innebär naturligtvis att snabba aspekter har en högst personlig betydelse, men de långsammare är gemen­samma för en hel generation.
     Sorterade från den snabbaste till den lång­sam­maste planetpunkten är aspekters varaktighet ungefär som följer, om man räknar med en tolerans om 4° (så att till exempel en sextil är allt mellan 56° och 64°). Aspekten träder då i kraft vid det ena gradtalet och ur kraft när den passerat det andra, i vårt fall en för­flyttning på 8°.
     Det är förstås den snabbaste planetpunkten som avgör tidslängden på en aspekt, men om båda punk­terna rör sig åt samma håll på zodiaken – vilket förstås är det vanligaste – kan detta förlänga tiden en del. Två planeter med ungefär samma hastighet kan behålla en aspekt betydligt längre än den angivna tiden.
     Tabellen nedan gäller planeternas medelhastighet. Den varierar en smula för dem allihop men inte så mycket att siffrorna här kan bli radikalt annorlunda.

Aspekters varaktighet vid en tolerans om 4°

PLANETPUNKT	VARAKTIGHET
ascendenten Medium Coeli solen månen Merkurius Venus Mars Jupiter Saturnus Uranus Neptunus Pluto	30 minuter 30 minuter 15 timmar 3 dagar 4 dagar 8 dagar 12 dagar 3 månader 8 månader 2 år 5 år 5 år

     Har man med en långsam aspekt att göra måste större hänsyn tas till placeringen i hus än till aspektens allmänna karaktär, vilken är gemensam för alla födda inom aspektens tidsrymd. Husgränserna rör sig där­emot kvickt, så de blir mer personliga.
     Hur ofta aspekter uppträder, deras frekvens, säger också en del om deras betydelse. Detta är förstås också en följd av planetpunkternas snabbhet, och slutsatsen som ska dras av det är av samma slag som ovan. De aspekter som uppträder ofta är personliga och ganska vardagliga till sin karaktär. De som dyker upp väldigt sällan har en kulturell betydelse, och påverkar en hel generation, så att civilisationen formas efter denna aspekt under den tid generationen för­valtar den. Långvariga aspekter med de yttre plane­terna i solsystemet sätter sin prägel på hela epoker.
     Här är en tabell över hur länge det dröjer mellan planeternas konjunktioner. Siffrorna är förstås desam­ma för oppositionernas frekvens, eftersom även oppo­sitionen bara sker en gång per varv runt zodi­aken. För övriga aspekter blir det dubbla mängden, eftersom dessa kan bildas på två sidor om den långsammare planetpunkten.

Tid mellan planeternas konjunktioner

ascendenten MC solen månen Merkurius Venus Mars

1 dygn för samtliga planeter 1 dygn för samtliga planeter 1 år för samtliga planeter 1 månad för samtliga planeter 2 månader för Venus, 1 år för övriga 1 år för samtliga långsammare planeter cirka 2 år för samtliga långsammare planeter

	SATURN.	URAN.	NEPT.	PLUTO
Jupiter Saturnus Uranus Neptunus	20 år	14 år 35 år	13 år 32 år 160 år	12 år 31 år 130 år 487 år

     Notera det lustiga i att de yttre långsamma plane­terna tar längre tid på sig mellan aspekterna med sådana som rör sig närmare deras hastighet, än med sådana som rör sig betydligt långsammare. Det går förstås fortare att varva en löpare som nästan står stilla i banan.
     Den allra sällsyntaste konjunktionen Neptunus-Pluto inträffade senast mellan juli 1891 och maj 1893, då den ägde rum runt 8° Tvillingarna. Det gav en generation av nydanare främst inom kommu­nika­tionens område, såväl i språk som i andra uttrycks­former. Alla dessa massmedia som nu översvämmar oss, och fortsätter att slå sina egna rekord, bör ha haft sin upprinnelse i denna generation. Det är alltså inom detta område som vår tid och de kommande generationerna ser de största revolutionerna. Det har vi ju förstås lagt märke till.
     Dessa sista decennier av 1900-talet är det inte fullt så sällsynta konjunktioner som inträffar: Uranus-Neptunus i Stenbocken (februari – oktober 1993) är den märkvärdigaste. I mitten på 60-talet möttes Ura­nus och Pluto i Jungfrun. Dessa båda Uranusaspekter har förstås sin inverkan, mest på materiell och teknisk förnyelse eftersom de båda skett i jordtecken.
     Av övriga aspekter är det sextilen Neptunus-Pluto som utmärker sig. Men den har kommit titt och tätt under denna hälft av 1900-talet, eftersom planeterna rört sig med ungefär samma hastighet genom zodi­aken. Man bör ändå observera att vid kon­junktionen Uranus-Neptunus 1993 befinner de sig alltså även i sextil med Pluto, så de tre långsammaste planeterna är alla sammanknutna av aspekter.
     Observera också att det är inte alla aspekter som är möjliga. Ascendenten och Medium Coeli kan aldrig bilda konjunktion eller opposition med varandra, då skulle själva himlen rasa ihop. Venus och Merkurius kommer aldrig riktigt långt ifrån varandra eller från solen, i det geocentriska perspektivet, eftersom deras banor går innanför jordens.

Obefintliga aspekter

ascendenten	konjunktion och opposition med Medium Coeli
Medium Coeli	konjunktion och opposition med ascendenten
solen	allt annat än konjunktion med Merkurius och Venus
Merkurius	allt annat än konjunktion med solen, allt annat än konjunktion och sextil med Venus
Venus	allt annat än konjunktion med solen, allt annat än konjunktion och sextil med Merkurius

Planetkrafterna

Som ett stöd för resonemangen i det följande, vill jag här först sammanfatta vad de olika planetpunkterna representerar i en persons horoskop. Det är alltid frågan om inre krafter, anlag eller resurser, ungefär som om människan var behäftad med tolv olika jag, eller motivationer. Varje handling, varje uttryck för att en människa finns till, görs genom någon av dessa kraftpunkter.
     I varje stund av nuet lever naturligtvis alla tolv punkterna och agerar, skapar, handlar såväl indivi­duellt som i olika kombinationer och grupperingar. Det kan någorlunda liknas vid en orkester med tolv instrument. Varje instrument spelar hela tiden sina egna melodier, med sitt eget, specifika ljud. Ibland är deras spel tyst och omärkligt, ibland högt och dominerande. Några instrument spelar ihop i ljuv harmoni, andra spelar nästan utan kontakt med övriga, eller disharmoniskt. Aspekterna visar då hur instrumenten fungerar ihop.
     Men för att återgå till instrumenten, planet­punkterna, som är horoskopets hörnstenar, tillåter jag mig att repetera deras egenskaper för att bättre kunna visa hur de beter sig i kombination med varandra i olika aspekter.

Planetpunkterna i horoskopet

     Ascendenten, AC, visar på det yttre jaget, den mask som förevisas omgivningen, men som med tiden blir en så självklar del av personligheten att den är ett så sant jag som något annat. Man kan inte heller välja ett yttre jag helt fritt efter infall och mål, utan detta tar sin form i enlighet med vem man i övrigt är och hur ens inre ser allt. Andra planetkrafter i aspekt med ascendenten skiner igenom i det yttre, vare sig man vill eller ej.
     Medium Coeli, MC, är den man själv tror att man är, hur man uppfattar sig själv och sitt väsen. Dess aspekter visar även på vad man tror är ens egna huvudsakliga uttryck och talanger, vilka delar av sig själv man lättast ser, eller vilka man vantrivs med, bekämpar eller vägrar att erkänna.
     Solen är det andliga jaget, det inre, grundläggande, såsom fröet. Den är inte nödvändigtvis tydligast och starkast i karaktären, men den ligger bakom allt som en grundläggande livsenergi och något av en kod­nyckel till hela personligheten. I aspekt agerar solen mest som en förstärkare av den andra planetkraften, men också i ett vagt, omedvetet förhållningssätt till den. Här sägs också en del om förhållandet till fadern.
     Månen är det själfulla, emotionella jaget, som kan liknas vid det djuriska. Personligheten uttryckt i be­hov, lustar, sinnesstämning. Detta är föränderligt och angeläget i det korta perspektivet, men sällan i det längre – om det inte alldeles förträngs. I aspekt skapas starka sympatier och antipatier gentemot den andra planetpunkten i aspekten. Här sägs också något om förhållandet till modern.
     Merkurius är det ytliga medvetandet, det vardagliga tänkandets jag. Inte någon tung post i personligheten, utan mer en resurs, en anpassning till omvärlden, såsom till exempel språket och talet. I aspekt gäller också denna formbarhet och lätthet. Merkurius är sällan den dominerande i en aspekt.
     Venus är det kreativa jaget och den inspiration som brukar kallas kärlek. Härifrån kommer den förtjusning och delikata omsorg som uttrycker sig i begåvning eller gott handlag. Aspekter med Venus är sällan riktigt nedriga, det går liksom inte. Men de positiva aspekterna är verkligt behagliga.
     Mars är det konstruktiva jaget, det som via aggression och den mer otyglade kraften förmår att såväl bygga upp som rasera. Den inre eld som kan bränna både en själv och andra, men som har stor kapacitet. Mars vill gärna dominera och väga över i aspekter med andra planeter, vilka de än är. Ofta märks också Mars mest i dem.
     Jupiter är det expansiva jaget, eller förmågan till lycka. Hos astrologin är lyckan en inre resurs som Jupiter visar på. Välgångens och framgångens jag, den utåtriktade kraften. Sällan blir en aspekt med Jupiter någon black om foten, men den märks mycket och ofta.
     Saturnus är det ansvarskännande jaget som håller fast i traditionerna och uppfyller plikt eller skyldig­heter i ett större och längre perspektiv. Disciplinen och samvetet. Aspekter med Saturnus är alltid tunga att bära, de gör saker och ting komplicerade.
     Uranus är det högre tänkandets jag, insikt och förståelse för de stora tingen. Det filosofiska eller religiösa tänkandet, långt närmare till kosmos än till vardagen. Aspekterna blir därför abstrakta, har inte alltid begripliga uttryck och resultat.
     Neptunus är fantasins jag, det undermedvetna och drömmen. En outsinlig inre källa till inspiration för allt som inte finns, för konst eller känslor som inte kan kopplas till djuret människan. Aspekter med Neptunus verkar därför ofta i det fördolda, ger inspiration och subtila resultat.
     Pluto är förvandlingens jag, metamorfosen från ett till ett helt annat. Kontakten med världar bortom denna, födelsen och döden som en ständig kraft inuti människan. En makt vars verkan kan vara både plötslig och definitiv. Aspekterna är därför alltid små varningsklockor, där tyngden nästan alltid ligger på Pluto, i alla fall när det verkligen gäller.
NÄSTA