Pluto i zodiaken

Pluto är den yttersta planeten i solsystemet, så vitt man ännu vet. Astrologer menar ofta bestämt att många fler planeter utanför Pluto väntar på att bli upptäckta. Det finns de som redan döpt sådana och bestämt deras banor, och till med ger ut tabeller för deras positioner i zodiaken vid olika tidpunkter.
     Pluto upptäcktes 1930, vilket för en astrolog inte ger mycket tid för bedömning av planetens betydelse. Kanske på grund av tidpunkten för dess upptäckt har man i alla fall sett obehagligheter i dess inflytande. Pluto sägs stå för död och återfödelse, magi och förvandling. Det genombrytande och omvälvande, som tränger sig på utan att kunna stoppas. Det oåterkalleliga. Genomgripande förändring och för­vandling.
     Pluto sätts i samband med makt och krig och elände, men också med fågel Fenix som stiger ur askan. Nyskapande, metamorfos. Pluto är en eld­sprutande drake som få kan tämja, men som hos dessa få blir en oskattbar tillgång.
     Planeten rör sig 1½° per år i genomsnitt. Det betyder tjugo år i varje tecken. Nästan 250 år för att komma igenom hela zodiaken. En typisk generations­planet.
     Pluto sägs härska över Skorpionen, passionens tecken, och exalterar i Lejonet som är viljans. Plutos bana runt solen är så pass excentrisk, det vill säga en utsträckt oval, att färden genom ett zodiaktecken kan ta allt mellan fjorton och det dubbla antalet år, beroende på var det ligger i planetens bana. Det händer också på en viss del av banan att Pluto kommer närmare solen än Neptunus – till exempel under 1980- och 90-talen, när Pluto färdas genom Skorpionen, tecknet den härskar över.
     Sett från Pluto är jordens bana så obetydlig att jorden aldrig syns vara längre från solen än 2°. Det gör också att Plutos heliocentriska position (sedd från solen) är nästan densamma som dess geocentriska (sedd från jorden).
     Pluto är planeten som visar på kulturens revolutioner, synteser och utvecklingsstadier. Den kan sägas vara en mer ödesmättad och magisk motsva­righet till Mars.

Pluto i:
     Väduren uppvisar ofta fantastiska förändringar av sitt yttre. Han kan byta och bli som en ny människa, så totalt som ingen trodde var möjligt, och det sker honom ofta. Han kräver förändring som ett livs­villkor, och måste ha dramatik.
     Oxen råkar ut för många drastiska förändringar i sin materiella situation. Plågsamma natt-och-dag, ideligen. Det är besvärligt. Idag rik, imorgon fattig. Händelser som för andra bara är abstraktioner, yttrar sig för honom alltid konkret.
     Tvillingarna ser framför allt sitt umgänge skifta ofta och genomgripande. Han byter språk och bildning och skriver de underligaste dagböcker. I sitt tänkande är han synnerligen ombytlig.
     Kräftan genomgår förvandlingar i sitt känsloliv. Plågsamma och påfrestande. Omvälvningar i familje­livet och starka slitningar och utbrott.
     Lejonet förvandlas liksom Väduren till sitt yttre, men än mer förmår han förvandla sin omgivning till att passa honom själv. Han är oerhört pampig och har en underlig inre styrka. Hos honom finns en rent ödesdiger viljekraft.
     Jungfrun genomgår metamorfoser i mindre skala, som en följd av sin medvetna utveckling. Men hans arbete är ibland ett rent kaos. Och han är kritisk på ett nästan maniskt vis.
     Vågen håller omvälvningen tyglad, så att den inte sker abrupt, eller inte alls. Han håller igen. Dock bjuder hans partnerliv på överraskningar, minst sagt, och likaså kan hans moralkodex skifta drastiskt.
     Skorpionen är den som håller liv och död i sin hand. Här släpps makterna lösa, minsann, och bäva månde mänskligheten. Med Pluto i Skorpionen är man lysten på det mesta och drar sig inte för något. Här sker kusliga ting, men också sådant som rensar och sköljer ur.
     Skytten förvandlas i sitt innersta, och kommer så nära den mystiska upplevelsen som någonsin är möjligt. Han är inom sig närmare universums even­tuella död och dess "big bang" än sin egen näsa. Skyttens andliga liv är så dramatiskt att han är en främling för vardagen.
     Stenbocken driver sina ambitioner in absurdum men förverkligar dem ändå. Han vill bygga världar och slå en bro till solen. Kanske spränger han sig en dag i kamp för ett orimligt mål. Han är farlig som fan för den som står i hans väg.
     Vattumannen lever i en sfär av gravallvar. Hans förvandlingar ligger på det abstrakta och det ideolo­giska planet. Från ytterlighet till ytterlighet. Även vetenskapen har han förmåga att revolutionera. Var­ken vetenskapens paradigm eller kulturens grund­stenar kommer att vara sig lika efter hans generation.
     Fiskarna är hjälplös i sin förvandlings orkaner. För honom är de närmast Ragnarök – andra märker dem knappt. Han känner det som om han står på branten till kaos, och aldrig får balansen.
NÄSTA