Uranus i zodiaken

Uranus är en festlig sak i astrologin. Planeten upp­täcktes först på 1700-talet, när de grundläggande sidorna av den mänskliga karaktären redan fördelats mellan de kända planeterna – därför har alla himla­kroppar utanför Saturnus tämligen sofistikerade och svårfattliga betydelser. Man är bland astrologer också långt ifrån överens om dem.
     Det sägs att mänskligheten utvecklas och förfinas med tiden, varför nyupptäckta planeter är symtom på nya förmågor som vaknat hos vår art – eller om inte vaknat, så i alla fall fått en märkbarare betydelse i kulturen och det individuella livet.
     Här kommer Uranus först, en allmänt positiv planet, som står för extas, andlig njutning, ögonblick av insikt. Särskilt insikten vill jag ta fasta på – att inte bara veta, utan inse, är Uranus variant. Att få grepp om och se klart och adekvat. Insikt, klarhet. Känslan av att verkligen begripa hur det ligger till. Uranus markerar då i horoskopet hur och var man får sina häftigaste andliga eller mentala upplevelser. Vad som ger en person mest i livet, och hur pass mycket – de verkliga andliga "lyften".
     Uranus rör sig inte mer än ungefär 4° per år, det vill säga att den behöver sju år för att passera ett tecken. Planeten sägs härska över Vattumannen, kun­skapens tecken, och exaltera i Skytten, de fjärran perspektivens tecken.
     Uranus symboliserar det som är själva livets doft, att man upplever om inte meningen så i alla fall principen och logiken bakom tillvaron. En doft av sanningen bortom alla fakta.
     Eftersom det tar Uranus cirka sju år att komma genom ett enda av zodiakens tecken kallas planeten, liksom Neptunus och Pluto, för generationsplanet. Dess position är ju oförändrad genom flera årskullar av människobarn, därför delar hela generationer ungefär samma Uranusposition.
     I Uranus, Neptunus och Pluto ser astrologen varje generations gemensamma nämnare. Däremot kan husen fortfarande ligga hursomhelst, varför det skiljer från människa till människa hur generationskaraktären manifesterar sig.
     Astrologer brukar betrakta Uranus som ett slags komplexare och djupare bror till Merkurius. De handlar båda om tänkande, men det skiljer betydligt i nivå och kvalitet. Merkurius är den lättsamma, flyktiga och ytliga, medan Uranus är betydligt mer sofis­tikerad och avancerad.

Uranus i:
     Väduren når genom handling och äventyr en innerlig andlig glädje som lyser ur ögonen. Han är mycket otålig och dras till äventyrligheter – han rent av behöver dem, hur riskabla de än kan vara.
     Oxen är märkbart fäst vid materiella ting, och ger dem en betydelse över alla gränser. En konst­hant­verkare eller trädgårdsmästare, filosoferande över tingens förgänglighet och ändå vårdande dem.
     Tvillingarna upplever stora ting i sitt umgänge, talar om stora ting och fascineras av litteraturen. Han diskuterar gärna, med stor inspiration och under­hållande, kan skämta om det mesta.
     Kräftan har det allra rikaste känsloliv, med miljoner undertoner och sinnliga upplevelser i mängd. Lär sig mycket av familjelivet, och är där rena rikedomen, en jultomte året runt.
     Lejonet lär av sig själv. Allt stort som han känner händer inom honom, har han väldigt svårt att för­medla till andra. Men han är en fascinerande person­lighet, imponerar och väcker intresse.
     Jungfrun är upptäckaren, som genom djupa studier lär och förstår alltings mekanik och samband. Han kritiserar sig fram till insikt, och vill granska allt från grunden.
     Vågen har sällan plötsliga upplevelser av insikt, utan känslan av verklig förståelse ligger därinne mest hela tiden. I moralen ser han sanningen, och harmoni är för honom ett gudomligt mål.
     Skorpionen har en kraftig dragning åt det ockulta och övernaturliga. Där känner han att stora ting hän­der med honom, och hans fascination vet inga grän­ser.
     Skytten har den verkliga klarsynen om allt som rör sig ovan mänsklighetens huvuden. Han ser samband i Vintergatans och tidens evighet, och i det mest ab­strakta. En visionär.
     Stenbocken når höjder av insikt, efter att själv mö­do­samt ha klättrat uppför berget. Han ser klart det som han bestämt sig för att se – men sämre allt annat.
     Vattumannen griper efter kunskapen om det allra innersta av tillvaron. De dolda principerna, de osyn­liga sambanden, ser han och förstår själv väl. Här är insikten verklig och tydlig. Ämne för en filosof.
     Fiskarna känner ofta och mycket, men ingenting vill stanna kvar. Förbifladdrande ögonblick av klarsyn som snabbt är över. Han är fascinerad av religion och själv troende, söker sanningen i allt det obegripliga.
NÄSTA