Solen och dess värv, träsnitt av Hans Sebald Beham, 1530-talet.

Solen i horoskopet

Ditt stjärntecken

När vi talar om vilka stjärnbilder vi är födda i, menas i själva verket att solen befann sig där vid tidpunkten för födelsen. Det är förstås bara en av astrologins många beståndsdelar, men den ojämförligt viktigaste.
     Det är ingen överdrift att påstå att solen är astrologins centrum. Zodiakens tolv tecken är långt mer en bild av jordklotets vandring runt solen, än av det utanförliggande kosmos. Solen är själva förut­sättningen för liv. Därför är också dess symboliska karaktär den väsentligaste i horoskopet. Ändå får man absolut inte sträcka sig så långt att man vågar försumma de övriga planetpunkterna. Solens infly­tande i horoskopet är betydande, men inte avgörande.
     När jag därför i det följande utförligare tolkar solens roll och hur den varierar genom zodiakens tecken och deras dekader, är detta gjort mest för att visa hur man kan få fram information ur en planetposition, med hänsyn också till var i tecknet den är placerad. Det är inte min avsikt att bestämma personers karaktärer enbart efter deras solplacering.
     Dekad betyder ungefär tiotal och syftar i astrologin på en uppdelning av varje zodiakteckens 30° i tre delar om 10° vardera, alltså 0 – 10°, 10 – 20° och 20 – 30°. Ett zodiaktecken är inte homogent rakt igenom från början till slut, utan ändrar så smått karaktär inom sig. Man kan säga att den första dekaden tenderar åt det kardinala tillståndet, den andra åt det fasta och den tredje åt det rörliga.
     Om vi tar Väduren som exempel, så är den i och för sig Vädur från början till slut – men det skiljer en smula i temperamentet mellan dekaderna. Första dekaden är kardinal, som Väduren själv, varför den är mest urtypisk för Väduren. Där finns hetsigheten, ivern och trotset. Andra dekaden är den fasta, och där blir energin en smula mer statisk, stoltheten viktigare än segern. Den liknar en smula det fasta eldtecknet Lejonet. Tredje dekaden är den rörliga, som påminner något om det rörliga eldtecknet Skytten. Ivern är tillbaka, men kanske inte all kraften och stöddigheten. Irritation i stället för aggression, i viss mån.
     Variationen genom dekaderna bör märkas tydligt i den följande genomgången av soltecknen.
     Solen lämpar sig bäst för en genomgång av hur en planets kraft varierar efter placeringen i zodiaken, eftersom dess egen grundkaraktär inte är så bestämd. Solen har ett slags allmängiltighet över sig som de andra planetpunkterna saknar. Mars, till exempel, har en aggressivitetens prägel och reagerar därför med eller mot de tecken den hamnar i, på ett sätt som inte alls går att jämföra med Merkurius eller någon annan. Solen är från början närmast neutral, och ger därför en klarare bild av varje teckens och dekads särdrag. Det är nästan som att skildra zodiakens egenskaper, planeter förutan, men ändå i relation till en himla­kropp.
     Då och då visar sig ändå det faktum att det är just solen det gäller, eftersom den ändock har vissa, om än vaga och mycket fogliga, specifika egenskaper. För tydlighets skull har jag tillåtit mig att överdriva karaktärerna en aning.
     Man brukar i astrologin säga att solen med sin plats i horoskopet visar på personens förhållande till sin far, och månen visar förhållandet till modern. För att ytterligare klargöra positionernas betydelse har jag därför i det följande, för varje dekad, givit en bild av vad positionen säger om förhållandet till fadern – ganska vagt, eftersom varken husplacering eller aspekter finns med. Det som då sägs är direkt översättligt till modern, om det i stället är månen som har den platsen.
     För enkelhets skull talar jag i det följande om "han" och "honom", men tolkningarna gäller förstås både män och kvinnor. Vinjetterna med zodiakens figurer kommer från Leopoldus "Compilatio de astrorum scientia", Augsburg 1489.
NÄSTA