Födelsehoroskop.

Horoskopet

Astrologin är läran om stjärnornas samband med människors liv. Dess främsta, nästan enda redskap, är horoskopet. Ordet horoskop betyder bild av timmen, och då menas någons födelseögonblick. Horoskopet är helt enkelt ett diagram som visar var solsystemets planeter, och några andra ting, befann sig just i det ögonblick när man föddes.
     Till planeterna räknas solen, månen, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto. Dessutom finns två punkter, rent teoretiskt fastställda, som i horoskopet fungerar ungefär som planeterna. De är ascendenten och Medium Coeli.
     I horoskopet visas stjärnhimlen i ett geocentriskt perspektiv, det vill säga med jorden som mittpunkt och allting sett utifrån den. Zodiaken är en tänkt cirkel runt jorden, som en gradskiva med tolv delar om vardera 30°. Eftersom planeterna alla rör sig i ungefär samma plan, kan man beskriva deras banor som rörelser på denna cirkel.
     Zodiaken har delats in i tolv lika stora delar, som döpts efter verkliga stjärnkonstellationer på himlen. De tolv delarna kallas Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna.
     Mot zodiakens tecken svarar de tolv husen. Deras läge bestäms av den punkt som kallas ascendenten och de bildar en egen indelning av cirkeln. Varje planet har därför en position dels i ett av zodiakens tecken, dels i ett av de tolv husen.
     I horoskopet markeras också om planeter befinner sig på speciella avstånd från varandra i cirkeln. Hela cirkeln är 360°. De speciella vinklarna som gäller är när planeter är i konjunktion (intill varandra, 0°), opposition (mitt emot varandra, 180°), trigon (120°), kvadratur (90°) och sextil (60°). Vink­larna kallas aspekter.
     Med hjälp av dessa beståndsdelar konstruerar och tolkar man horoskopet.
     Att ställa ett horoskop är alltså att ta reda på hur planeterna och husen stod just då en viss person föddes, och sedan teckna upp dessa på zodiakcirkeln. Det enda som har betydelse, som man behöver veta för att kunna ställa horoskopet, är en persons födelsedatum med klockslag och födelseplats. Särskilt svårt är det inte att räkna ut och rita upp horoskopet. Det knepiga ligger i själva tolkningen.
     Varje astrolog har sitt eget sätt att tolka, och förmodligen skiljer sig olika astrologers omdömen betydligt. Man är tämligen överens om till exempel de flesta zodiaktecknens och husens symboliska bety­delser, men när det kommer till planeterna går åsikterna ofta isär väldeliga. Det gäller särskilt de planeter som ligger bortom Saturnus – Uranus, Neptunus och Pluto – för de upptäcktes så pass sent. Uranus hittades på 1700-talet, Neptunus på 1800-talet och Pluto på 1900-talet. Därför har de ännu inte helt och fullt fått sina fasta betydelser i astrologin.
     De flesta astrologer är övertygade om att det finns fler planeter i vårt solsystem utanför Pluto – några astrologer har även döpt sådana och skrivit tabeller för hur de rör sig och vad de symboliserar. Själv föredrar jag att invänta astronomins land­vinningar.
     Vad helst olika astrologer än menar, måste man lita mest till sin egen intuition för att kunna tolka horoskop framgångsrikt. Det är genom intuitionen man får de allra bästa resultaten, de som fascinerar och överraskar. Man skulle kunna säga att horoskopet enbart är ett stöd, en hjälpreda åt intuitionen. Är man okoncentrerad eller har bråttom, så blir tolkningen mest en massa tomma ord som kunde gälla för vem som helst. Det tar tid att tolka ett horoskop, och var gång man kommer tillbaka till det finns nya saker att upptäcka.
     Här presenteras huvudsakligen mina egna slut­satser och åsikter – ibland delade av de flesta som pysslar med astrologi, ibland inte alls. Envar får bilda sig sin egen uppfattning. Horoskopet inspirerar till nytolkning. En enda, allenarådande betydelse har man än så länge inte funnit för någon av horoskopets alla komponenter.
NÄSTA